TRIAL-AND-ERROR

Jag har ju då ägnat helgen åt att försöka ta min virkning en nivå högre, levla-up så att säga. Men ush. Det har gått åt helskotta. Efter den här helgen skulle jag kunna lägga ut en bild på en hel hög med misslyckade tovningsprojekt. Men det tänker jag inte göra. Kanske jag bränner dem på valborg och då kan jag fota och lägga ut en bild.

Okej så här var det. Jag fick för mig att göra världens finaste vantar till en kär vän som hade kalas i lördags. Jag börjar på ett par i ett garn som jag inte fattar varför jag inte fattade från början att det var alldeles för tjockt för att tova ett par vantar i. Efter tvätt blev det mer av ett tovat baseballträ kan man säga.

Okej. Nytt försök. Åkte ner till garnaffären. Talade om mina planer för personalen och de hänvisade mig till ett garn i helt perfekta färger. Virkade som en galning för nu var det fredag och kalaset på lördag. Virkade alltså hela fredagen och på lördag morgon kunde jag tvätta den första vanten. Den såg ut att gå åt rätt håll men den hade verkligen inte krympt men garnet tovade sig fint i a f. Körde en omgång till. Ingen krympningseffekt. Jag hade verkligen räknat med en ordentlig krympningseffekt kan jag säga för jag hade gjort en gigantisk vante. Körde den en gång till och efter det fick jag inte ha tvättstugan längre. Ingen krympningseffekt nu heller, men garnet såg helt söndertovat ut.

Under tiden jag väntade på att vanten skulle tvättas klart hade jag påbörjat nästa vante och kommit så långt så att jag nästan var klar, jag hade varit klar om inte garnet tagit slut. Jag tänker. Jaja, jag gör klart den här och sen kör jag dem i 95 grader, klockan 14 då tvättstugan är ledig igen, då måste de krympa ordentligt. Ner på stan för mer garn vilket gick smidigt och lätt då husets herre tog sig vänligheten att agera chaufför. Efter ett ögonblick var jag hemma igen och kunde fortsätta mitt virkmarathon. När klockan var 14 for jag som ett skott ner i tvättstugan. Men nej, då hade personen som använt tvättstugan 11.30-14 även bokat nästa tid. Attans.

Ni kanske undrar varför jag inte bokade tiden klockan 14 då... Jo vi har en tvättstuga med ett gammalt hederligt kolvsystem. Det vill jag för allt i världen inte byta ut! Jag och herrn hade lyckats få tvätt-tid på kommande måndag kväll (det vill säga igår) och den ville jag absolut inte ge upp. Det är sjukt svårt att lyckas få en kvällstid i det här huset och man riskerar inte sin kvällstid när man väl fått en (vilket var väldigt bra för efter gårdagens tvättning kunde vi boka nästa måndagskväll och har vi tur kan det fortsätta så).

Tillbaka till tovningen. Ingen hade bokat 17.30-tiden. Ingen vill väl tvätta 17.30-21 en lördag? Jag tänker; jag tar den tiden kommer sent till festen med en färdig men dock blöt present. Medan jag väntar på denna tid så börjar jag virka på ett pannband som skulle matcha vantarna. Jag är klar 17.30 och beger mig till tvättstugan varpå samma person har tagit även denna på dygnet sista tvätt-tid.

Kommer uppgiven upp i lägenheten igen och herrn pratar om mat. Matvete sätts på, han går till affären och jag sätter mig i soffan - antagligen för att virka. Herrn kommer hem, matveten har lyckats bränna fast på typ ingen tid alls. Den fick gå till soporna. Jag orkade inte bry mig om mat längre. Ringde en vän och fick låna hennes tvättstuga. Började leta kläder för att ha på mig på festen. Bara det var ett skitjobbigt projekt som jag inte orkar dra upp. Herrn har fixat nödkost beståendes av te och mackor (vatten och bröd alltså). Vi äter och ska sen gå. Det är ju lite brådis nu. Klockan är typ 19, festen har börjat och vantarna är fortfarande gigantiska. Då får jag ont i magen. Inte konstigt. Jag har varit uppe sedan 05.10 och hetsvirkat ju. 20 minuter på soffan. Sen hem till kära bärfisen och hennes fantastiska tvättstuga som ingen använder en lördagkväll (studentområde, jag säger då det - de vet hur en lördagskväll ska tas och inte är det väl i tvättstugan?).

Sista krympningsförsöket och vi tittar på melodifestivalen. Melodifestivalen tar slut och jag hämtar vantar och pannband. Det har växt. Hur garn kan växa i 95 grader är ytterligare en sak jag inte förstår. Sen ska vi gå till festen. Jag tänker inte ge bort de där presenterna. Ett pannband man kan ha runt midjan liksom och ett par vantar som sträcker sig upp på halva överarmen... Men jag får väl gå dit och förklara mig i a f. Jag halkar omkull för andra gången den här vintern och gör illa knäet. Det talar jag om för att ni ska förstå att det kändes som allt bara gick dåligt den här dagen. På vägen får vi höra att huvudpersonen har lämnat festen och vi inser att det inte är någon idé att gå dit. Vi gick någon annanstans och sen åkte vi hem .

Men jag fortsätter. Jag har börjat på ett par nya vantar. Och jag försöker lära mig av misstagen. Jag är riktigt förvånad över mig själv. Jag trodde jag var en sån som skulle ge upp efter en dag som i lördags. Tydligen inte.