Avhållsamhet

Klockan nio i morse mätte halsduken 78 cm och målet med dagen är att den inte ska växa så mycket mer då det finns annat jag faktiskt måste göra. Har lyckats läsa 10 sidor (haha, duktiga jag!) i en skolbok nu på fm. Nu ska jag iväg och träna i några timmar och sen är det ju bokrea som jag ska se om jag orkar klämma mig in i. Sen ska bilen skottas fram och vi ska iväg och storhandla.

Vad gör man?

Idag skulle ett grupparbete presenterats. Jag är inte där. Jag är inte ensam om det. För att presentera det där grupparbetet så skulle det inneburit en resa från Uppsala till Gävle. Det hade jag ingen lust med. Kanske hade man kommit dit, kanske hade man inte kommit hem. Det sistnämnda hade jag bara inte orkat med. Jag är hemma och virkar på en halsduk istället och skickar sms till min kära mamma som är krasslig. Om en stund ska jag ner på staden, trotsar kylan med långkalsonger tjockaren än jeans, och få en lunchbuffé i utbyte mot ett par vantar - verkligen en toppen deal! Sen jag lade ut bloggen så har det börjat trilla in beställningar vilket är väldigt roligt och hedrande. :)

Vantevirk

Hej där. Nu är jag på banan igen efter flera veckors teknikkrångel. Routerns adapter gick sönder och sen dess har man liksom inte orkat koppla upp sig då det inneburit 20 meter kabel i släptåg på knätoppen (datorn alltså, laptop som somliga säger) - orka. Men igår inhandlades en ny adapter och nu är man trådlös och sladdfri igen - tummen upp! Minimeringen av dator-användandet har inneburit vanttillverkning. Låt mig presentera...

...bästa vantarna!

Tillverkade av ett helt fantastiskt skönt ullgarn och klarar dessutom 40 graders tvätt.


Blaubeere-milchen-vanten


100% akryl, och rätt trevlig kvallité för att vara akryl faktiskt.

Papi-vanten


Ett par rejäla dasslock i ekologisk ull. Borde väl inte lägga ut dem här egentligen då de är min pappas födelsedagspresent (ifall han skulle råka hitta hit), han borde fått dem för längesen och i en temperatur på -23 skulle de nog komma väl till pass. Tänkte använda mig av postverket för själv verkar jag inte kunna leverera dem då vintern håller oss på varsitt håll.

Tanzen-vanten


Stolt ägare av kanske de färggladaste vantarna i stan.

Allt för nu. Dags att läsa lite socialpolitik för min del.

Kärlek, nål och tråd.

Jag har utvecklat ett beroende. Jag är helt fast. Jag försöker smita undan från allt vad verklighet heter, försöker hitta strategier för att min sambo skall glömma bort att jag finns, att jag sitter där i mitt soffhörn. Allt för att få mer tid, tid till mitt bruk. All tid till matlagning och städning försöker jag smita ifrån. Jag till och med tänker att om jag hoppar över att borsta tänderna på kvällen så får jag lite mer tid till det. Det ger mig dåligt samvete och när jag tar mig i kragen för att gå ut i köket och hjälpa till med maten så gör det ont, på riktigt, det värker i hjärta och händerna gråter av saknad. Jag tänker på det alltid. Att det är så skönt att ha garn mellan fingertopparna. Jag kan knappt åka ner på stan utan att hamna på garnbutiken och där kan jag handla för flera hundra. Det har jag inte råd med. Men jag gör det. Inför jul försökte jag få min sambo att betala halva garnkostnaden med motiveringen att vi kunde ge det jag gjorde med garnet som julklappar samt att tiden jag lade ner kunde bytas mot att han lagade maten varje dag. Jag är orolig för att jag var allvarlig när jag lade de förslagen. Jag försöker allt för att få tid. När jag var på en matvarubutik för ett par veckor sedan upptäckte jag att de hade en liten garnavdelning. jag var tvungen att köpa ett par nystan trots att det kanske inte var den bästa kvallité - men det var ju så fina färger och nystanen liksom nästan ropade efter mig. Kan inte låta bli. En annan dag skulle jag få skjuts hem med en vän. På vägen kommer jag på att jag har slut på garn hemma och kände ångesten - vad skulle jag göra utan garn? Jag ber henne köra ner mig på stan, en kasse garn för 600 spänn och de närmaste dagarna är räddade. Jag stickar och virkar, tappar känsel i axlar och får nackspärr - men det går inte att sluta. Jag blir till och med glad när jag gör fel så jag får dra upp virkningen eller stickningen så jag får lite längre tid med garnet.

Många vantar har det blivit under vintern. En hög med mössor. Vet inte riktigt vad jag ska göra med alla. Nu håller jag på med en tröja. I mitt hörn i soffan.